signo

För att vara med i tyckandet om Sofies ( http://www.aspedalsgatan.blogg.se/ ) inlägg så kan jag bara hålla med om att denns "sovgunga" måste vara något fantastiskt. Ett barn har ständigt vaggats av mammans rörelser under 9 månader. Kontrasten blir ganska stor efter födseln när barnet då sover största delen av dygnet och får göra det ensam i en stor (för barnet) spjälsäng (oftast första sovplatsen). Forskning pekar på att de rörelser barnet utsätts för under fostertiden är av avgörande betydelse för barnets fortsatta utveckling. Genom att barnet efter födseln får fortsätta utsättas för gungande rörelser stimuleras bl.a. balanssinnet (vestibularis) som är ett av våra viktiga organ. Detta organ är av stor betydelse för centrala nervxystemets utveckling.

Både hos för tidigt födda barn och hos i rätt tid nyfödda barn har man kunnat visa att stimulering av vestibularis, främst genom gungning upp och ner, kan stimulera andningcentrumets aktivitetet, ge en snabbare utveckling av barnets förmåga att med ögonen fixera rörliga föremål, ge en snabbare motoriskt utveckling, ge en lugnare sömn m.m.

Jag kan bara se fördelar med att låta den lilla bebisen få komma till en så anpassad sovplats efter att ha funnits i mammans vaggande trygghet under lång tid. Självklart kan sovgungan inte ersätta mammans och pappans närhet men jag anser att det är en bättre sovplats barnets första tid än vad en traditionell spjälsäng är.

Tänk så praktiskt det också måste vara att kunna ha barnet nära hos sig medans man ex. fixar med maten, umgås med vänner, eller bara latar sig i soffan
Hade denna sovgunga funnits när jag själv blivit mamma, till en liten som plågades av kolik och ständigt skrek hade jag inte tvekat en sekund!

Blir du nyfiken så titta in på http://www.sovgunga.se/