Pojken Chris och alla andra

Här kommer den tragiska historien om chris. Den tillägnas honom och alla andra som inte har möjliget till ett riktigt liv.

Mitt namn är Chris, jag är 3 år.
Mina ögon är svullna, jag kan inte se.
Jag måste vara dum, jag måste vara dålig,
vad kunde annars göra min far så arg?

Jag önska jag vore bättre,
jag önskar jag inte vore så ful,
då kanske min mor
fortfarande ville ha mig.

Jag kan inte göra något rätt,
jag kan inte alls prata.
Jag är inlåst hela dagarna.

När jag vaknar är jag ensam,
huset är mörkt.
Mina föräldrar är inte hemma.

När min mor kommer hem
försöker jag vara snäll.
Då får jag kanske bara en
smäll ikväll.

Jag hörde precis en bil.
Min far är tillbaka från
Charlies bar.

Jag hör honom svära,
jag hör mitt namn.

Jag trycker mig mot väggen,
jag försöker gömma mig från
hans onda ögon.

Jag är så rädd.
Jag börjar gråta.

Han hittar mig gråtande,
han kallar mig fula namn.
han säger det är mitt fel
att han plågas på jobbet.

Han slår mig
och skriker på mig.

Jag kan smita till slut,
och springer mot dörren.
Han har redan låst den,
jag börjar storgråta.

Han tar tag i mig och slänger
mig ot den hårda väggen.
Jag faller till golvet
med mina ben som nästan är brutna,
min far fortsätter kalla mig fula namn.

Jag skriker 'förlåt'
men det är försent.

Hans ansikte förvrids till
okänlighet.
Värken, smärtan
igen och igen.

Åh snälla gud, förlåt mig.
Snälla låt det ta slut.

När han äntligen sluter
och går mot dörren
ligger jag känslolös,
gråtande på golvet.

Jag heter Chris
Jag är 3 år
Inatt mördade min far mig.

Du kanske inte kan hjälpa mig
men du kan fortfarande hjälpa andra
genom att sprida din åsikt
om att
DU ÄR MOT BARNMISSHANDEL


Kommentarer
Postat av: Sanna

Nämen fy! Nu blir jag ledsen. Sånt här gör illa mig..

2007-12-22 @ 10:29:32

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0